Första långa stunden jag är själv med småttingarna. Sebastian åkte till Gävle för ett ärende, fram och tillbaka.
Det rullar på bra än så länge, trots att man är ett vrak av sömnbristen…
Den här veckan har vi haft besök. Neos mormor, väldigt skönt med lite avlastning och att man kan sova lite om dagarna. De är ute och leker mest hela tiden. Men man blir ju tokig, så himla mycket mygg det är ute, men får nästan slåss för sitt liv!
Igår tog vi en premiär tur till Ikea för att handla lite åt Liam och lite andra affärer blev det besök i.
BVC var här på hembesök idag, Liam hade inte gått upp så där jätte mycket i vikt så nu blir det lite mer tillägg så ska vi väga igen på Måndag. eftersom vi ändå ska in till Södertälje på måndag tar vi en tur på stan för att handla lite mer kläder till Neo, han har nästan inga kläder han kan ha längre.
Jo våran vagn kom ju igår, skönt att kunna ha med sig båda två när man går ut. Vi är jätte nöjda än så länge väldigt lätt att köra dock känner man sig stor när man går omkring. När vi var ute och gick förut knäppte jag loss Neo för att jag tänkte att han ville gå lite, men inte han skulle klättra upp i vagnen igen. Det är ett bra betyg då han inte alls ville sitta i sin andra vagn lika mycket…
Bjuder på denna bild på mig, ser ju inte alls för snygg ut
Jag började skriva på sjukhuset vad som igentligen hände på natten och under dagen när Liam blev till. Det blev dock lite mer som en förlossningsberättelse så jag ska skriva lite mer på den, just nu ligger den i utkastet. När den är klar kommer jag lösenords skydda inlägget för att ha koll på vilka som läser.
Jag tror jag mår ganska bra efter snittet. Första dygnet var jag nästan helt borta och minns knappt någonting. Hela situationen kring snittet fick mig panikslagen och när Sebastian skulle sätta på sig dräkten för att vara med operation tyckte jag det tog en evighet för honom, han kom ju aldrig. Men efteråt har han berättat att det knappt tog fem minuter så var han tillbaka.
Det var väldigt kaotiskt, jätte mycket personal som sprang runt alla frågade frågor samtidigt. En drog i min arm för att sätta nål en annan drog i den andra armen för att ta blodtryck och en annan ställde massa frågor. Dessutom hade jag kraftiga värkar som kom varannan minut….
När du gör snittet känner man hur det drar och sliter men du känner aldrig smärtan. Det värsta var på uppvaket, när hjärnan ville en sak (röra på benen) men kroppen inte löd det var kusligt.
Men som sagt upp kom jag tillslut och det är mycket jobbigare att ha blivit snittat än att föda naturligväg. Jag kom igång mycket snabbare med Neo. Nu har jag mest ont när jag ska lägga mig eller resa mig upp från soffan eller sängen. När vi åker bil får Sebastian köra extra försiktigt över gupp och dylikt för att det gör så ont
Jag går inte så snabbt heller då det stramar och gör ont när jag går. Går även med lite böjd rygg så ryggvärk har jag med
Har fått värktabletter utskrivna men försöker att bara ta dom under natten och ta alvedon på dagen.
tog bort mina agraffer idag så då känns det lite bättre och behöver inte vara rädd att fastna med dom…
Frågade även Sebastian vad han tyckte. Han sade att det gick ju snabbare med snitt men det var mycket värre psykiskt för honom eftersom att jag grät så mycket för att jag var så rädd.
Liam hade gått upp i vikt, underbart eftersom vi hade så himla jobbigt med Neo. Dock var han lite för gul, hon tog blodprov som skulle ta två timmar att få svar på så vi stannade kvar på sjukhuset och fikade ifall att vi skulle få stanna kvar.
Blodprovet såg bättre ut än det värdet som togs i pannan men eftersom att han är för tidig och lite ”klen” än så länge så ville det att vi skulle komma på återbesök igen på Tisdag. Så nu får han bara ligga vid fönstret…
Annars är vardagen sig lik förutom liten som hänger med på ett hörn. I morgon kommer hans farmor och hälsar på första besöken fick vi redan på BB det var skönt så man fick tiden att gå när man låg där.
Neo bryr sig inte så mycket om Liam, när han går förbi kan han komma och klappa honom på huvudet eller pussa på honom. Vi visste att det skulle gå bra för han älskar små barn och är så himla försiktig.
Snart ska vi bege oss till Huddinge sjukhus igen för återbesök. Hoppas Liam har gått upp såpass mycket i vikt så vi kan sluta ge 10ml ersättning var tredje timma.
Om 45 min ska barnen vara klara, Liam ska ha fått mat, Neo ska ha ätit upp isn frukost, Wiggo ska ha varit ute och vi ska sitta i bilen. Och jag sitter här
Inte ett dugg konstigt att komma hem. När vi kom hem med Neo var allt upp och ner. Men levde i någon slags bubbla och man visste inte riktigt vart man skulle börja. Nu finns inte tid för den där bubblan vardagen fortsätter, rutiner forsätter och allt är som förr fast att det finns en liten till
Jag gör det jag kan här hemma. Vi har lagt skötbädden på golvet så jag kan byta på Neo med. Han är så duktig, jag ber honom komma med mig och lägga sig ner och han går och lägger sig. När vi var och handlade förut ville han gärna att jag skulle bära honom men när jag sade att jag inte kan utan att han får hålla handen istället blev han lika lycklig!
Vagnen har inte kommit ännu, mejlade och det sade att det hade skickat den för ett tag sedan. Måste nog kolla upp exakt när det skickade den så den inte har hamnat fel. Man blir lite låst när man inte har vagn till båda två! Hoppas den dyker upp snart!
Det var tydligen varmt ute igår, idagvaknade jag till klarblå himmel och kan tänka mig att det är varmt idag med. Det ända man ser när man tittar ut genom fänstret är grå betong.
Idag är en ny dag och det ser ut som vi får åka hem, lilla Liam har gått upp 34 gram sedan igår. Mina bröst har blivit enorma och dom börjar spänna väldigt mycket när det börjar närma sig tre timmar och han inte har ammat. Det två senaste nätterna har han varit väldigt snuttig och velat ha bröstet hela tiden.
Försökte ha honom i sin egna säng inatt men han bara gnällde och gnydde. Hoppas han vänder på dygnet snart och är lite mer aktiv på dagen och sover bättre om nätterna =)
Neo lyser verkligen upp när han ser lillebror och får klappa honom på huvudet. Han sitter gärna och tittar på honom och visar oss att han ochså har en näsa =) Han tycker även det är roligt att köra lillebrors ”säng” som han har här på sjukhuset.
annars lattjar han runt här på avdelningen när dom är här och hälsar på. Andra favoriten är sprakcyklarna som står här, dom granskas noga =)
I morgon blir det nog hemfärd som det ser ut, ska bli skönt att få komma hem!
Neo var hos sin kusin Leana medans vi var på förlossningen…
Väkommen in i mitt liv! Här kan du läsa om mig Katarina, min fästman Sebastian, vår son Neo, och våra 2 djur. Vi har precis köpt och flyttat till radhus i Åkers styckebruk.
Neo kom till oss den 1 Februari 4½ vecka förtidigt. Det var en kamp för oss i början då han inte ville gå upp i vikt och därmed var ganska svag men nu är han som vilken envis unge som helst.
Här skriver jag litet som stort och om våran bebis som fortfarande ligger i magen och är beräknad till 7 September 2010, hoppas att ni kommer trivas här inne!
